Vi har blivit med husdjur

I helgen besökte vi Russelmarket, vilken upplevelse! En jättestor marknad där man kan köpa det mesta; frukt, grönsaker, kött, fisk, djur, kläder mm. Det finns en sektion för varje vara. Vid frukt och grönsaker var det jättefräscht med högar av färggrann frukt i rader. Vid fisk och skaldjur höll jag på att kräkas. Stanken var fruktansvärd. Folk satt på gatan och rensade fisk och slängde ut allt rens i den gassande solen. Delen med tuppar och hönor skyndade vi också förbi då vi tyckte det var onödigt att barnen fick se halshuggning på löpande band.

Marknaden har också en avdelning för husdjur och det var det som var vårt egentliga mål för dagen. Vi hade nämligen bestämt oss för att införskaffa husdjur. Litet och lättskött och något som vi lätt kan lämna ifrån oss när vi flyttar från Indien. Lösningen blev två nymfparkiter. Vi har döpt dem till Singh och Song. Namnen fick de dels för att fåglar de facto sjunger ;-) och för att Singh är ett av de vanligaste namnen i Indien. Song är ett namn med lite mer kinesisk karaktär och det landet ligger oss ju också varmt om hjärtat. Song är självklart helgul med oranga kinder och stor tofs på huvudet. Singh är Indiskt mångkulturell i färgsättningen och är både grå, gul och vit men har också oranga kinder. Ännu så länge får barnen hålla fingrarna borta och i morgon skall jag ta djuren till en veterinär för en genomgång.

Nytt läkarbesök

Stackars Jacob han har gått med bruten tumme i nästan en månad. Han gjorde sig illa när han spelade volleyboll i Thailand men då tummen inte var så svullen och han kunde röra den bra så gjorde vi inte så stor sak av händelsen. Nu tyckte jag dock att det hade gått lite för lång tid utan någon förbättring så jag tog Jacob till läkaren idag.

Vi fick först träffa en allmänläkare och han beställde en röntgen av handen. När bilderna var klara frågade han om vi möjligtvis hade tid att vänta 15 minuter då han gärna skulle vilja konsultera en kollega. Det visade sig att ortopeden hade gått hem för dagen men han ringdes in igen för att komma titta på handen. Precis som i Sverige, eller hur ;-)

Ortopeden konstaterade att det fanns ett brott på tummen men att det börjat läka och såg bra ut så Jacob blev bara ordinerad lite tumträning i varmt vatten och med mjuk boll för att inte riskera sänkt rörlighet i tummen. Sedan fick han lite smärtstillande att ta till när det gör extra ont.

När vi ändå var där passade vi på att undersöka Isacs öron då han tidigare haft problem med öronproppar och nu blivit lite lätt högljudd. Det visade sig att han hade hur mycket vax som helst så nu skall han få örondroppar under 6 dagar och sedan skall vi tillbaka och spola.

Denna gång blev besöket på vårdcentralen lite längre och dyrare. Vi var säkert där i 40 minuter och kalaset slutade på 80 kronor. Efter en BID så är det underbart att vissa sakar faktiskt funkar alldeles utmärkt!

BID

Nu skall ni få lära er ett nytt uttryck och det är BID som står för Bad India Day, sådana har man tyvärr en hel del av här och igår var en sådan dag för mig. Detta land kan vara såååå jobbigt ibland. Chauffören kör fel gång på gång och då han bara kan hålla en sak i huvudet måste jag hela tiden vara på min vakt för att få honom att välja rätt väg. Fel väg och det kan vara flera km till nästa möjlighet att vända.

Maiden hänger mina vita jeans på en rostig smustig järnställning och lyckas inte lägga ett enda plagg i rätt låda fast jag innan gjort i ordning en hög med varje persons kläder?

Biträdet på ett stort varuhus hävdar att han inte har någon växel och först när jag ber att få tala med hans manager drar han ut en låda fullproppad med växel. De vill gärna att man skall efterskänka differensen om de saknar växel, dvs kvalificerat tiggeri.

I nästa affär försöker 4 biträden att få mitt kreditkort att fungera och de har väldigt svårt att förstå sig på kort där man använder chipet istället för magnetremsa lite för "hightech", ja ja 10 minuter och fyra biträden senare lyckas de till slut, suck.

Jacob och Linnéas skola meddelar att barnen har fått kvarsittning till kl 19.00 fyra dagar för att de inte var inne förra lördagen, vilket var obligatoriskt. Något vi varken fått mail eller brev hemskickat om, utan något barnen fått muntligt och det vägrade jag acceptera. Jag skrev en lapp till skolan där jag förklarade situationen och lämnade mitt telefonnummer för skolan att kontakta mig. De vägrade dock att ta emot lappen och Johan mailade skolan och jag åkte dit för att prata med dem. Nu är denna sak ur världen men suck denna byråkrati.

Jacob lämnade för första gången in ett skriftligt engelska projekt om rymden som han slitit med i över 2 timmar och var stolt som en tupp över. Läraren tittade på pappret och konstaterade att han missförstått uppgiften och att den därför var ogiltig och han fick inte göra sin presentation som han övat på. Jaco blev förtivlad och storgrät när han kom hem. Fy fan, uräkta språket. Pratade även öga mot öga med denna lärare som nu har en betydligt mer ödmjuk approach!

Johan har under 5 dagar nu försökt att boka flygbiljetter till Kerala när Feke och Nina kommer och hälsar på oss i april och vad han tycker om Indien just nu vill ni inte ens veta.

Så nu blev jag av med lite frustration och ni har lärt er ett nytt uttryck "BID" =Bad India Day

Isac har börjat skolan

Äntligen! Som han har längtat. Isac är dock lite besviken eftersom han inte fått några läxor ännu och vår chaufför och jag tagit honom till skolan när han minsann är tillräckligt stor för skolbuss.

Det har inte varit fråga om någon inskolning. Isac gjorde det väldigt klart för mig att skolor är inte för mammor och jag får vänta utanför. Han påstår även att han förstår precis allt som fröknarna säger så, ja då gör han väl det på något underligt vis.

Redan nästa vecka kommer Isac att få börja åka skolbuss och vi har pratat med bussläraren som tar emot när vi lämnar barnen på morgonen och följer dem mellan buss och klassrum både på morgon och eftermiddag. Isacs kompis Lucas har haft det lite svårare och varit lite ledsen men så är han ju också ett halvår yngre. I går och idag har inte Lucas varit i skolan då han varit magsjuk men inte heller det har stört Isacs längtan att gå till skolan. Jag har inte ens behövt väcka honom på morgonen. När Jacobs klocka har ringt har Isac studsat upp ur sängen och satt på sig sin fina lilla uniform. Jag är bara tacksam så länge detta håller i sig.

Två underbara veckor i Thailand

Så var man hemma i Indien igen. Tänk vad tiden går fort när man har kul och det har vi haft!
Ett stort tack till mamma och Mille för att ni tagit så väl hand om oss och bokat och fixat. Ungarna är rörande överens detta är den bästa semester de någonsin haft. Vi har haft tid att bara rå om varandra och lapa sol, snorkla, äta gott, simma med delfiner och sist men absolut inte minst träffa mamma och Mille.

Härligast av allt var våra 3 dagar ute på ön Koh Samed där vi bodde i en fin bungalow med utiskt över det trukosblå havet och stranden med absolut kritvit sand.

Julafton firade vi med massor av svenskar och svenskt julbord med både sill, jansson och julskinka. Efter ett par månader i Indien var vi jättesugna på svensk mat men hur man som boende i Sverige kan åka på semester till Thailand och gå på svenskt julbord med svenskar är för mig en gåta. Det märks verkligen att svenskarna satt sina spår här i Thailand och vi hittade tom Ahlgrens bilar och djungelvrål på en restaurang och slurk så var det slut, hi hi.

Den thailändska maten är fantastisk och vi åt både gott och billigt från små enkla gatukök vid stranden, något jag aldrig skulle våga göra här i Indien.

På nyårsafton bokade vi in oss på ett stort resort hotel i byn Mae Phim där mamma och Mille bor. Det var hotellets första stora arrangemang och även om maten var jättebra märktes det att de inte hade någon erfarenhet av större arrangemang och Johan fick flera gånger hålla mig i armen och säga, sitt still du arbetar inte här! Roligaste incidenten var dock det faktum att de inte hade någon bar. Johan skulle beställa två gin & tonic, en till sig själv och en till Mille och personalen stirrade frågande på honom. Managern kom och sa att de skulle ordna vad vi ville ha och Johan skrev ner på en lapp vad han ville ha 2 st gin & tonic. Johan gav kyparen pengar och kyparen sprang iväg för att handla. När han 15 minuter senare kommer tillbaka med andan i halsen och ställer en flaska med en liter thailänsk gin på bordet (ingen tonic) och säger "solly sir not give me enough money for two" skrattade vi alla så vi kiknade.