Kulturkrockar och tjänstefolk

Varje dag blir jag påmind om att svenskar och indier har olika sätt uttrycka oss och tackla budskap vi inte förstår. En indier säger aldrig nej och skulle aldrig erkänna om det är något de inte förstår och det går mig på nerverna ibland. De har en enorm vilja att vara till lags men när våra värderingar inte stämmer överens kan det bli hur fel och irriterande som helst. Låt mig återbättra några exempel på vardags- och lyxproblem jag tampas med för tillfället.

Jag och min väninna Camilla hade varit på Hotellet Leehla Palace för att signa upp oss för medlemskap i Overseas Womens Club. Barn var inte välkomna och efter en lång procedur där Camilla och jag fått turas om att fylla i papper medans den andra vaktade barnen (Camilla har en son, Lucas, på 3, 5 år) var vi äntligen färdiga. Det var lunchdags och bråttom för båda grabbarna började bli rejält kinkiga. Vi var i bästa fall ca 30 minuters bilfärd hemifrån och Camilla kände sig lite stressad för containern med deras tillhörigheter från Sverige skulle anlända samma dag och firman som levererade skulle ringa när de var på plats.

Vi förklarade för vår chaufför Lawrence att vi ville äta på ett enkelt,billigt ställe som låg längst vägen hem då vi var lite stressade. Det skulle också vara barnvänligt då våra söner inte är några större fan av stark indisk mat. "I know a perfect place" säger vår chaufför glatt och kör iväg åt helt motsatt håll än hem. Jag ropar stopp och säger att han måste vända. Vi vill absolut inte in till stan för vi vill inte fastna i trafiken och har bråtom hem. "very close, only five minutes madame, very good for children". Ja, ja tänkte jag i mitt stilla sinne. 35 minuter senare och i helt fel ände av staden är vi tillslut framme vid föreslagen restaurang. Det visar sig vara en riktig lyxkrog och långt ifrån barnvänligt. Jag är ursur och undrar varför han tog oss hit och får till svar att "Oh sorry madame good restaurant".

Jag kämpar dagligen med att få min chaufför att förstå att även tiden är av betydelse för mig och då svarar han "So sorry madame will never happen again, I understand". Senast igår ville han visa mig en affär för juldekorationer. Den är så vacker du måste bara se den "very close, very close, only five minutes" 20 minuter senare anländer vi till en skuffig bokhandel som säljer julkort och kristen literatur, wow. "Oh sorry madame"

Idag fick vi en DVDspelare installerad i bilen och det kommer att bli räddningen i Bangaloretrafiken där jag och Isac tillbringar mycket tid. Lawrence lyckades dock inte få igång spelaren och jag tyckte inte att jag såg någon ljussignal från fjärkontrollen. Jag frågade om det fanns batterier varpå Lawrence svarade yes madame batteries ok. Jag bad att få fjärrkontrollen men Lawrence ville inte förlora ansiktet utan ville lösa problemet själv och började ringa någon för att få hjälp. Efter lång väntan och mycket fipplande tog jag till slut bara fjärrkontrollen ur hans hand och konstaterade snabbt att det inte alls fanns några batterier, så var det problemet löst. "Oh sorry madame"

Vi har förutom en chaufför också en maid . Hon städar och tar hand om tvätten men laddar inte maskinen längre. I två veckors försökte jag lära henne att inte blanda svart och vitt i samma maskin "sorry madame never happen again"

Efter en veckas regnande och mkt hög luftfuktighet insåg vi att vi behövde köpa en torktumlare. Jag hade en ordentlig genomgång med maiden och visade symbolerna för torkumling i plagget och att ett kryss betydde ingen torktumling " Yes madame, no problem madame". Nu får hon inte ladda torktumlaren heller. Det finns ingen illvilja bara total oförståelse för hur vi kan slösa energi och inte tvätta allt på en gång. Hon må vara usel på att tvätta men huset är alltid rent!

Lärdommar;
yes= precis vad som helst
Madame= mantra som bör upprepas så ofta som möjligt
No problem= jag fattar ingenting
never again= så ofta jag kan
5 minutes= Allt mellan 20-60 minuter
tomorrow= 1-2 veckor

Första sjukhusbesöket

I fredag råkade vi ut för den första lilla olyckan. Isac och Jacob busade i sängen och det hela slutade med att Isac damp i golvet med näsan före. Alla golv här är av sten och även om sängen inte är så hög så blev det en rejäl smäll och en svullen näsa. Jag ville försäkra mig om att näsan inte var bruten och efter att ha hört mig för valde vi på rekommendationer en vårdcentral som bara ligger ca 20 minuter härifrån (20 minuter i Indien är ingenting). På vårdcentralen var det rent och fräscht och efter att vi registrerat oss fick vi komma direkt in till doktorn. Han undersökte Isac grundligt och med stor försiktighet och konstaterade att inget var brutet bara svullet. Vi fick ett recept på smärtlindring och något som skulle ta ner svullnaden. Apoteket låg i samma byggnad och 15 minuter efter att vi anlänt till vårdcentralen åkte vi hem igen. Totalkostnad för läkarbesök och medicin 50 svenska kronor så vi struntar i att blanda in försäkringsbolaget denna gång ;-) Nu känner jag mig i alla fall trygg med den Indiska sjukvården och det var ju tur att vi inte behövda testa den med något allvarligare än en svullen näsa.

Ännu en helg är över

Ja vi började med att gå på krogen i fredags. BBQ nation. Fria drinkar innan kl 19:30 gissa när vi kom???? Nä vi trillade faktiskt in 19:29 så det blev bara en STOR whiskey och Mia tog lite vin. Det var otroligt gott. Buffén kostar 80kr för vuxna (40kr för barn) och då får man äta till det rinner grillade räkor och lammkött ur öronen.

På lördagen åkte vi till st:Marks Cathedral där OWC (Oversea Women Club) annordande en jul marknad. Där kunde man rida på en kamel - en favorit hos Isac. Lite julhandel blev det - läs Mia handlade jag kollade på elektronik. Men hemma i huset är det inte så mycket julstämmning. Grejerna kommer troligtvis efter nyår - även om de säger att vi borde ha det den 18:e dec. Man har ju hört det förrut - "Next week Sir............." , "Soon Sir.........." etc.

Söndagen gick vi på en kineskrog - Gingseng. Vilken mat. Här är det 3x dyrare än BBQ nation men det kan det vara värt. Sushi bricka, Dim sum bricka, nudlar och massa annat gott. Tur att de tfinns ris för det slinker alltid ner hos Isac. Jacob och Linnéa provar sig fram och upptäcker faktiskt nya gerjer varje vecka.

Sticker till Bangkok över julen och hälsar på Gun & Mille. Där är de tju också lugnt och stilla. Man är mitt uppe i där det händer just nu. Mumbai och galenskaperna där samt kaoset i Bangkok. Ja vi får väl se hur det går då samt vad som händer i helgen som kommer.

Indisk Safari

Tidigt en söndags morgon hämtar Lawrence oss för avfärd till Bangalores nationalpark. Alla var lite spända på att få se tigrar, lejon, elefanter och leoparder. Det hela började med att vi fick se ett vild djur på vägen.


När vi väl var på plats så hade Lawrence fixat de bästa platserna i bussen - längst fram. Jag snodde guidens stol. Riktigt mäktigt att endast vara ett par meter från en full vuxen tiger. Vilka stora "Pussy Cats". Det enda vi inte såg var giraffer. Elefanterna fanns inte på plats och Isac blev riktigt besviken. Men vi fick syn på dem när de kom lunkandes på vägen. Alla fick klappa den - snabeln var mjuk men kroppen kändes som en dyna med nålar. Långbyxor gäller om man ska rida på en - vi fick inte detta denna gång men det blir fler äventyr. Håll till godo med bilderna.

Chennai

Åkte till Chennai denna vecka. Flög till Chennai och tog tåget hem. Glad är jag att man bor i Bangalore. Bättre vägar och betydligt bättre klimat. Chennai är en riktig svett håla.
Bodde på Trident hotell - helt ok men kostar lika mycket som SAS Radisson så det får bli hotell byte nästa gång man åker dit.

Såg en lustig död annons i tidningen. Titta på när han dog. Expired 19.11.2000. Undra vilket bäst före datum jag har.................





När jag kom till tågstationen så var det inte många västerlänningar som befann sig där. Jag i kostym och en massa tiggare och resenärer med hur mycket packning som helst.

Fick fråga i informationen vilken perrong som Surbradi Express gick ifrån. När jag väl kom fram till perrongen så trodde jag att det var fel tåg som var på spår 2A. Men ack så fel jag hade. Tur var väl att jag inte hade bokat sovvagn utan 1:a klass. Liknade ett fängelse tåg.
Jag har nu kommit på varför Indierna gungar med huvudet fram och tillbaka. De har åkte MYCKET tåg. Vi maxade 70 Km/h och det gungade fram och tillbaka. Till och med PCn hackade pga av detta. Inget jobbande utan det blev två hackande filmer under de 4½ timmar det tog. Chaffisen var lite orolig att jag skulle missa min station så han ringde säkert 10 gånger på mig för att förklara var jag skulle kliva av. 5 måltider serverades under hela resan jag tog bara den första brickan med en macka och lite kex. Kaffet fick man i en påse samt en termos med kokande vatten. Inte så glad på bilden - trodde det var ett skämt - FÖRSTA KLASS från 1852!!

Innovation Film Studio

Idag lördag åkte vi till en nöjes park som heter Innovation Film Studio. Det to ca 2 timmar att ta sig dit. Mitt ute i ingenstans så har man bestämmt sig för att här ska vi bygg......
Mina (Johan) förväntningar fanns ju inte överhuvud taget. Men det blev en positiv överraskning. Kolla på bilderna nedan samt i bildspelet till vänster här så ser ni lite av vad vi gjorde idag lördan den 15:e november. (Tips är att klicka på Bildspel när ni har fått upp ett nytt fönster)



Vår hus sett från tennisbanan.



Lawrence tvättar bilen på morgonen innan avfärd,


På vägen till stället så hittade jag en bra skräddare som har telefon....................







Kossan RUT på väg!!!!

Vardag i Indien

Nu har ungarna börjat i skolan och de tycker det är kul men svårt. Engelskan gör sitt samt att det är många nya intryck. Bussen går 07:35 från Palm Meadows och de är tillbaka kl 16:50. Långa dagar och en massa läxor.

Uniformen är två olika modeller. Relaxed och då är det gympa kläder. Den andra är med skjorta och slips.

Första veckan blev det mycket VIP. Söndagen blev på Leela. Nu hade de fixat en egen barn avdelning med en massa roliga grejer. Då fick vi vuxna (inkl Linnéa) sitta i lugn och ro och äta.

Vi tittar efter dagis till Isac för man märker att han vill/behöver träffa kompisar. Det finns en kille från Trollhättan som heter Lukas som kom hit för ca 6 veckor sedan. De leker för fullt. Kul att det finns en svensk kille här för Isac. De ska också vara här i två år.

Har fixat bil och chaffis, Lawrence - äntligen! Känns bra att ha en fast bil i tillvaron. Man blir inte så låst. Lawrence tog med oss till deras Whole sale - billigt men vilket kaos. 7h senare var vi hemma. Som att shoppa i en myrstack, där en och annan ko dyker upp. Här har ni en krydd butik som vi hittade. Mmmmmm va gott det ska bli. Köpte dessutom en utemöbel förra veckan.