100-års fest

Igår firade vi Lena, Matilda och Niklas som fyllde 40 respektive 30 och 30. Det var ett jättetrevligt kalas med massor av god mat. Sedan blev det sedvanlig dans och det är nu dagen efter jag blir påminnd om att jag inte är 20 längre. Det värker i rygg och krampar i vaden som hästskrället trampade mig på men vad gör väl det. I går var jag på topp.

Lite fler bilder från Johanna och Lorenzo HÄR

4:e arbetsdagen

Idag är det 4:e dagen som stackars maintenancekillarna sliter med busken och dess rot. De sågar för hand och använder slägga och kil för att få bort den. Lite skillnad mot när en man på 1 timme tog bort vår ekstubbe på 1 meter i diameter med en stubbfräs hemma i Österskär.

Ett fantastiskt framsteg!

Jag har bett maintenance i ett års tid att ta bort en stor buske som står mitt i trottoaren, vilket gör att barnen måste gå ut på gatan varje gång de skall gå till och från skolbussen. Det går inte heller att gå på trottoaren på andra sidan för där har maintenancekillarna sina motorcyklar och cyklar parkerade.

De komiska i det hela är att brevid busken har det stått en skylt med lydelsen "Please do not walk on the lawn". Enda sättet att komma förbi busken är förstås att gå ut på gräset men den logiken har inte riktigt indierna förstått. Härom dagen började maintenance att lägga plattor runt busken och jag log för mig själv inför denna lösning på problemet. Tydligen fick några andra Palm Meadowsbor nog och idag sågades så äntligen busken ner. Helt fantastisk vi skall få en hel trottoar!

Nu återstår bara att se hur länge trädet som står mitt i gatan får vara kvar men det går ju faktiskt att köra runt det så chansen att det sågas ner är nog minimal.

Rickshaw rampage

I helgen var vi på ett fantastiskt trevligt partaj. Toby, en vän till oss fyllde 50 och han och hans fru hade ordnat en fest med Indiskt tema. Det hela började vid 3-tiden då vi samlades på en stor fotbollsplan i utkanten av Whitefield. Där blev varje par/familj tilldelad en Rikshaw med förare. Totalt var det drygt 30 Riskshaws. Sedan fick vi 20 st bilder och en karta med siffror på. Det gällde att på kortast möjliga tid ta sig runt på den indiska landsbygden och para ihop bilderna med rätt nummer på kartan. Det var fantastiskt roligt och tävlingsinriktade som vi är, jag och Johan, tog vi hem segerpokalen med stor marginal.

Efter races följde en fest utan like. Hela huset var klätt i gult och svart, som är färgerna på en Indisk Rikshaw. Det stod en riktig Rikshaw i entrén och en annan var bar. Sedan var huset fullt med små ljusbeklädda Rikshaws. Vi fick bindis och mendis (prick i pannan och indiska tatueringar) och lärda oss att knyta både saris och dohti (manliga byxor/tygstycken).

Några av oss tjejer hade tagit lektioner i Bollywooddans och vi hade uppvisning för hela sällskapet. Det blev jubel och applåder även om vi kanske dansade hellre än bra. Roligt hade vi i alla fall. Resten av kvällen var en galen indisk fest med professionella indiska dansare som dansade Bollywood och alla hakade på. Jag dansade konstant hela natten lång och var riktigt mör i kroppen dagen därpå men det var det värt.

GE ALDRIG TIGGARE PENGAR !!!

Satt i bilen igår på väg till jobbet. Man kunde läsa både det ena mordet efter det andra.

Sedan var det en leopard som hade kommit in i ett hus som man lyckades fånga.

Värst var nog en nanny som hyrde ut barnet till tiggare. Hon hyrde ut bebisen när föräldrarna var på jobbet för Rs 100 = 15kr!!! Man kom på henne när mamman kom hem tidigare en dag. Istället för att ge barnet mat så drogade hon barnet innan hon hyrde ut den.

Vilka idioter det finns..................

Det här händer nog också bara i Indien...

Bhuri Kalbi från Rajasthan i Indien var gravid i sjunde månanden när födslovärkarna plötsligt satte igång. Problemet var dock att hon befann sig på en tågtoalett. De flesta tåg i Indien har toaletter som bara består av hål i golvet så hela härligheten hamnar på spåren. Så var även fallet med just detta tåg som Kalbi färdades på. Den blivande mamman svimmade av värkarna och när hon vaknade insåg hon att hon hade förlöst barnet och att barnet åkt ut via toaletten. Hennes släktingar larmade tågpersonal som stannade tåget och man ringde till personalen på närmast belägna station. De gav sig ut på bebisjakt längst spåret och hittade en liten flicka, levande! Den lilla flickan, som ni ser på bilden ovan, vägde 1, 4 kilo och var helt oskadd av fallet men fick ändå ligga på intensiven några dagar då hon var 8 veckor prematur.

För tre veckor sedan, bara ett och ett halvt år efter Kalbis plötsliga nedkomst händer samma sak igen, men denna gång för en fullgången kvinna vid namn Rinku. Hon tuppar aldrig av utan inser direkt vad som hänt och kastar sig chockad av tåget för att rädda sitt barn. Medpassagerare som ser kvinnan kasta sig tror att hon försöker begå självmord. Någon drar i nödbromsen men tåget hinner åka 2 km innan det stannar. Kalbis förtvivlade make rusar tillbaka längst spåret och hittar till sin stora lycka och förvåning sin hustru sittande brevid spåret med en nyfödd son i famnen. Mor och son fördes till ett närbeläget sjukus och uppges vara vid god hälsa. De hölls dock kvar på sjukhuset 24 timmar för observation.

Divine Light Trust for the Blind

Idag var jag på ett besök på en av OWC:s (Overseas Womens Club) många charities. Det är en skola för framförallt blinda barn men även barn med andra handikapp som t ex. förståndshandikappade, autism och döva barn är även välkomna. Totalt bor 60 barn på hemmet/skolan som inte kostar något utan drivs helt och hållet med hjälp av donationer. Barnen har ofta föräldrar men pga deras handikapp vill oftast inte familjerna kännas vid dem. De kommer från extremt fattiga hem där man inte har någon möjlighet att bekosta vare sig vård eller skola för sina sjuka/ handikappade barn. Även om förhållandena på skolan är oerhört påvra får barnen en egen säng, rena kläder, vård, omtanke och viss utbildning och sist men inte minst näringsrik mat. Återigen slås man av de märkliga kontrasterna i detta land och tackar sin lyckliga stjärna för att man är född i Sverige.