Jag har varit en usel bloggare

Ja,jag vet. Det är jättelänge sedan jag gjorde några inlägg. Jag har bara varit så fasligt trött på Indien att jag inte haft minsta lust att blogga. Nu är dock energin tillbaka efter en helt fantastisk vecka på Maldiverna så jag skall försöka sammanfatta lite vad som hänt.

För det första så är den sjuka maid äntligen tillbaka på heltid. Hon är nu opererad och var borta så gott som tre hela veckor. Samtidigt gick förstås både tvättmaskin och torktumlare sönder igen och storyn kring dessa reparationer och reparatörer orkar jag inte ens försöka förklara.

Jag har bråkat med Jacobs lärare då jag som svensk har lite annan syn på hur man motiverar barn än vad indiska lärare har. Jag tycker inte riktigt att läraren har lyckats om en snart 12-årig grabb kommer hem och storgråter och säger att han aldrig mer vill tillbaka till skolan. Har även haft heta diskussioner, i dubbel bemärkelse, med Isacs lärare och bussfröknar. En dag var jag tvungen att bära hem Isac från skolbussen eftersom han var helt utmattad på grund av uttorkning. Det var 32 grader varmt och ungen hade inte druckit en droppe vatten på hela dan!

Chaufförens fru blev svårt sjuk i Tyfus och fick läggas in på sjukhus, vilket innebar att hon blev av med jobbet eftersom man inte får vara sjukskriven mer än
2 veckor i det här landet. Han blev förstås deppig och det var bara att öppna plånboken igen.

Som pricken över i blev jag avkastad av en häst och fick en hjärnskakning, aj och usch. Till råga på allt klev den fördömda hästen på mitt smalben och en hov med en över 500 kg tung häst på gör ett ganska gott avtryck på en vad, tro mig. Jag har haft jv¤¤¤¤¤ ont och även om det nu är en månad sedan fallet får jag till och från fortfarande krampanfall i benet på natten. Nog med gnäll. Nu är jag på bana igen och skall försöka få styr på vardagen. Maldiverna gav mig den vitamininjektion jag hoppas på och jag har nu kastad alla sorger bakom mig!