Jag måste ändra mina kommunikationsmetoder!

Här i Indien är man oerhört beroende av sin chaufför och jag tillbringar mer tid med honom än med Johan. Jag känner tyvärr att vår otroliga mespropp till chauförr som dessutom har världens sämsta lokalsinne håller på att driva mig till vansinne. Han saknar totalt egen initiativ- och slutledningsförmåga och är livrädd för att tappa ansiktet och håller då hellre tyst fast det är just det som hela tiden sätter honom i klistret.

I går morse ringde jag Lawrence tidigt på morgonen för att säga att han var tvungen att komma 15 minuter tidigare än Johan bett honom då jag skulle på ett möte på skolan som skulle börja 9.30. "Du måste vara här senast kvart i nio för det tar 45 minuter att åka till skolan". När dyker han upp? 9 prick som Johan bett honom om. Jag är förstås sur och ber honom trampa på gasen för att vi inte skall komma för sent. Hans förklaring var att han tyckte jag sa kvart över 9. När jag ifrågasatte varför jag då skulle ringt och bett honom komma tidigare eller hur han trodde att vi skulle komma till Indus på 15 minuter blev svaret "Did not think madame" nähä!

Senare på kvällen åkte jag och Linnéa till Garuda Mall. Vi klev av vid huvudentrén och vår chaufför skulle sedan köra ner i garaget. Jag sa att jag och Linnéa skulle komma ner till garaget när vi var färdiga då jag vet att det är enkelriktat vid uppfarten vilket skulle det innebära att föraren först skulle behöva köra runt två kvarter för att kunna hämta upp oss vid entrén.

Efter shoppingrundan hittar vi inte bilen i garaget och vi ringer till Lawrence. När jag förklarar att vi är i garaget men inte hittar honom säger han att han är på 1 st floor. Jag frågar undrande vad han menar med 1st floor då Mall garaget har 2 våningar som heter lower basement och upper basement. Lawrence fortsätter mumla 1st floor. Då undrar jag vilken färg pelarna har då ena garagevåningen är blå och den andra grön. "Green madame" blir svaret. Vi går till lower basement som är grön men där finns inte en enda bil. Jag ringer upp igen och ifrågasätter om han verkligen är i garaget, jo visst svarar han. Då så. Det finns bara en utfart. Vi går dit och så hämtar du upp oss där, instruerar jag. 10 minuter senare och fortfarande ingen Lawrence. Jag ringer upp igen. "Outside Madame" blir svaret denna gång. Ja då kvarstår inget annat alternativ än att gå upp och ställa sig vid huvudentrén i alla fall. Efter ytterligare 10 minuters väntan dyker han så upp. Det visar sig att han inte hade parkerat i garaget trots allt.

På torsdagar blir det lite pusslande med bilen då jag måste till Indus tidigt på morgonen (agerar stödlärare där emellanåt)och sedan måste Lawrence tillbaka hem för att skjutsa Johan till jobbet och sedan tillbaka till skolan för att hämta mig. I morse bad jag Lawrence skynda sig tillbaka när han hade lämnat Johan för jag skulle sluta 10.30 och var tvungen att hinna åka och handla innan Isac kom hem från skolan. Johan var ingen idé att prata med för han sussade fortfarande sött när jag åkte)
När klockan var 10.40 och Lawrence fortfarande inte var på plats ringde jag upp. Fick då till svar att han var i city. När jag frågade vad han gjorde där lämnade han över telefonen till Johan. Johan behövde göra ett bankbesök och han hade ju ingen aning om att jag skulle sluta tidigt på Indus. Lawrence följer sista givna instruktion. Att den går stick i stäv med tidigare givna instruktioner reflekterar han inte över. Klockan 13.00 blev jag upphämtad på skolan och det blev ännu en vansinnesfärd på Indiens slingrande landsvägar för att hinna hem innan Isac kom med skolbussen.

I morgon tänker jag inte ta mig en meter utanför poolområdet och jag skall ta mitt första glas vin redan till lunch!