Så tröttnade jag till sist

I fredags skulle Lawrence komma och hämta mig efter att halämnat Johan på jobbet så jag räknade med att han skulle vara tillbaka ca 8.30-9.00.
Kl 10.40 hade han fortfarande inte dykt upp. När jag ringer och undrar var han håller hus så visar det sig att han har kört ner till stan för att köpa fågelmat. Det bad jag honom göra på vägen hem dagen innan då det ligger i den änden av stan där han bor.

Jag frågade var han var och hur lång tid det skulle dröja innan han var i Palm Meadows, only five minutes blir svaret. Jag säger då att han inte får säga 5 minuter om han tror att det tar mer så därför bad jag honom att ännu en gång upprepa när han skulle vara framme. ja, okey då 10 minuter blev svaret. Efter 10 minuter gick jag till entrén till Palm Meadows. Efter 20 minuter när han forfarande inte dykt upp ringde jag igen. Var är du nu? Vid grindarna Madame, blir svaret. Då jag var där och han uppenbarligen inte var det säger jag barskt; Jag ger dig en chans till och säg nu sanningen. Var är du? Han vidhåller att han är vid grindarna men det dröjer ytterligare 5-10 minuter innan han dyker upp.

Jag orkade bara inte slösa mer negativ energi på denna man och tyvärr blir nog följden att han helt får sparken från taxibolaget. Som chaufför är han tyvärr urusel då han helt saknar lokalsinne men det är fortfarande en snäll människa och det känns tungt att dra undan mattan för honom då han är ensam försörjare av familjen. Jag hoppas att det ändå löser sig på något sätt för honom.

Vår nya chaufför heter Babu och körde oss till Elefantlägret, vilket han skulle ha gjort oavsett eftersom Lawrence inte hittar dit. Vägen hem från Mysore gick på 3 timmar och 15 minuter att jämföras med 4 timmar och 30 minuter när Lawrence körde oss från Mysore. Babu har kört västerlänningar i 18 år och även om det med all säkerhet kommer uppstå missförstånd även med honom är jag övertygad om att min vardag kommer att flyta lite lättare framöver.